Ett hjärtslag bort

Det händer att jag saknar tiden då varje sekund värkte. Då saknaden efter dig fortfarande skavde, pressade ihop och drog isär kroppen, när längtan efter ditt röst gjorde fysiskt ont. Det händer att jag blir rädd att jag ska glömma dig, att det kommer en dag när jag inte längre ser ditt liv i mitt. Jag tänder fortfarande ljus för dig och försöker tro att det kan lysa upp vardagen på samma sätt som din tillvaro gjorde, att din tillvaro finns i ljuset. Jag tror att du alltid kommer att finnas i mitt ljus, men jag är bara så rädd att jag ska glömma bort det.

Därför saknar jag tiden jag grät varje morgon för att du inte var där och sade god morgon, för då var din röst fortfarande så klar för mig. Jag saknar känslan av din kram, känslan av att veta exakt var på ryggen du brukade lägga din hand. Jag saknar dig.